Puh Källsbo

Riktigt kalt imorse när jag gick till kontoret. Vintern jag hade hoppats på att slippa har kommit med besked. Men det är i alla fall inte en massa slask som det brukar vara i Göteborg. Man märker väldigt tydligt vilka fastigheter som har hand om sin skottning själv och vilka som lämnat det till kommunen. Komunanställda värkar vara det lataste j*vla släkte på jorden. De kör några gånger fram och tillbaka med traktorn och sandar/grusar ovanpå. Helt kass!!! De som har hand om det själva har blank torr asfalt så man kan ta sig fram. Kostymskor utan räfflad sula ger inte så bra grepp på packad snö…..

Var och tränade igår igen…. Börjar märka riktig sjilnad nu. Att utan bekymmer kunna springa 4km som uppvärmning och sen styrketräna efteråt. Var ett bra tag sedan jag klarade det. Men lägger man 1.5 år på att supa, festa och röka så är det klart att det sätter sina spår. Hade bara inte väntat mig att det skulle vara så djupa spår. Första tröskeln har varit tung att ta sig över men nu flyter träning på av sig själv. Innan var det lite som att man försökte hitta ursäkter för att slippa träna. Nu får man ”krupp” om man av någan anledning inte skulle hinna med att träna.

Pratade med M igår. Idag åker hon, J och en kompis till dem iväg i fyra månader. Hoppades att J skulle ringa igår men det gjorde hon aldrig. Pratade häromdagen och sen kom saker imellan och hon skulle ringa tillbaka. Hade hoppats på att träffa henne innan hon åker men nu är det försent. Är väl inte så konstigt i och för sig…. Mycket att göra innan de ska åka, fattar jag med… Och det är väl inte som förra gången det var en resa på gång, att vi löpte risken att inte ses igen. Allt kommer vara så annorlunda när hon kommer hem. Det är nog bäst så… Även om en del av mig inte vill att det ska vara annorlunde, så måste det ändå bli så… Orkar inte med att ha det så här längre… Orkar inte med mig själv… Man blir ganska naiv till slut… Hoppas där det inte finns något hopp. Men jag har lärt mig en del om mig själv, tack vare denna situation. Jag har alltid varit självständig och oberoende från alla andra, klarat mig själv och inte brytt mig så mycket vad som hänt runt mig. Men nu är det skillnad…. Jag inser att man ska ta vara på dem som besvarar dina känslor. Att man inte var lite mognare när man var yngre… Så många bra tjejer som man träffade och bara sårade… Om man ändå vetat bättre redan då…..

Jag är grymt bitter…. Hade tänkt skriva mycket tidigare idag men servern har fan krånglat hela dagen. Ska bli skönt att flytta till en ny fin maskin. Igår var en helt sjuk dag egentligen. Sen jag började med bloggen är nog gårdagen den dag då det hänt mest som jag bara var tvungen att skriva om.

Det hela började på gymet efter jobbet. Tog en kort löprunda och gick sedan ner en våning för att styrketräna. Då hade dem lyckats samla alla jävla orginal på hela stället på en och samma kväll. Medelåldersmän som tog i för kung och fosterland med alldedes förtunga vikter vilket resulterade i ryckiga och felaktiga…. ja rent skadande rörelser. Släppte vikter till höger och vänster och stönade ikapp. Mitt i detta satt jag, inte den mäst vältränade person som finns men jag spöade ändå dem gubbarna med häst längder. Om man nu ska träna så får man ju fan ta reda på hur man ska göra för att dra nytta av det och inte skada sig. Men min personliga favorit på hela stället var ändå killen i försmå löparshorts som han hade i gubbhöjd, ja ni vet midjan satt tydligen längre upp förr. Jag gillar när tjejer har små shorts eller extremt korta kjolar så man ser precis var rumpan börjar och var låret slutar, om ni förstår vad jag menar. Men inte på en 50 årig karl med hår på arslet! Tycker ändå sats bårde börja med dresscode.

Efter ett långt och mycket givande pass, la till en ny bröst övning till programmet igår, så åkte jag hem för att duscha och ta det lugnt. Jag och min granne försökte med blandade framgångar få igång ett elnätsbaserat nätverk mellan våra lägenheter. Efter ett tags traglande ringde min mobil. Mån som jag är om mitt försök till vitmånad hade jag inte tänkt svara om den ringde, men det var ju den speciella ringsignalen. Hade inte pratat med henne sen förra söndagen. Jag trodde att hon skulle jobba till 01 och sen gå ut, men som vanligt hade hon inte haft koll på sitt schema och slutade tidigare. Hon undrade om jag hade lust att komma till chears och ta en öl. Jag var fett på fast jag borde tagit det lugnt. Men det är ändå henne vi pratar om. Sagt och gjort jag och grannen gjorde oss i ordning för att åka ner och ta en öl. Vi kom fram till att risken att vi inte är hemma föräns 06 igen är överhängande men vi skulle göra allt för att undvika det. Väl på chears träffa vi en massa gamla polare och hade sjukt kul. Tog det ändå ganska lugnt. Några öl, lite vin och en shoot. Så så illa som det brukar vara va det inte.

Höll nästan på att glömma skriva om den underbart tappade taxi chaffören vi åkte med in till stan. Han körde konstant 40km/h hela vägen och hittade inte nånstans. Som väl är så är det ju inte så långt till chears från mig så det var väl ingen större tidsförlust men vi slapp regnet. Efter chears drog vi upp till parkan. Klockan började nog närma sig tre. Men jag är inte säker för jag kollade aldrig på klockan. Vi dansade en stund på parkan och pratade om allt och inget. Gick till McDonalds för att någon var extremt fyllehungrig, inte jag för en gångs skull! Pratade om massa saker som bara har kommit upp när fyllan har varit total innan. Inte för att vi var nyktra men det kändes ändå som en vättigare diskution än annars. Vi fortsatte ut på avenyn efter att dom stängt på resturang gyllenebågen. Stog på avenyn och vänta på en taxi , höll om henne i kylan och insåg att, som så många gånger förr, att jag måste gå vidare och inte fortsätta utsätta mig för det här.

Problemet är ju att jag inte kan släppa det. Kan nog bli väldigt nyttigt att vara ifrån varann ett tag så man kan koncentrera sig på något annat ett tag. Frågade henne igår varför hon inte gjort som många andra tjejer skulle ha gjort, och bara hålt sig undan. Jag var tydligen ”värd att ha i sitt liv” tror jag det var hon sa. Låter ju lite rått men ändå gulligt. Kan inte säga så mycket annat en detsamma på den. Av just den anledningen måste jag styra upp mig själv så att jag inte förlorar henne som vän.

Så finns det någon tjej där ute som behöver en ungkarl under renovering, med stabil ekonomi och stort hjärta?? Hör av er……