Plats: Norr om Tromsö nära Finska gränsen
Tid: 08:40 Torsdag
DAG 2 (Trondhiem – Nästan Kilpisjärbi)
Startade från Trondheim tidigt igår. 80 mil till Narvik och dem skulle avverkas under dagen. Under dem 80 milen bjöd Norge på den bästa körupplevelse jag haft på allmän väg i hela mitt liv.
Snirkliga bergsvägar med bra asfalt, bitvis riktigt bra. Visst var den sämre på sina ställen men det var inte långa sträckor Vad kan man mer begära än kul vägar att köra på med underbar
utsikt? Spelade in lite film från bergsvägarna som jag skall slänga upp på YouTube. Det var gott om rastplatser längs vägen som var överfulla med tyskar, holländare och annat löst europeiskt folk. En rastplats var dock helt tom, vilket var väldigt ovanligt ut med vägen. Där stod en hund helt ensam, väldigt lurvig hund. Varför har dem inte tagit med sig hunden när dem åkte? När jag kom närmare såg jag var det var, insåg direkt varför ingen stannat där, en björnunge som hade lufsat upp ur fjordforsen. Tyvärr han jag inte få upp kameran innan jag åkt förbi och jag var mindre sugen på att vända och stanna på den rastplatsen.
Jag hade planerat att jag skulle äta runt lunch men jag var verkligen inte hungrig. Hade ätit frystorkat till frukost och man stod sig verkligen hela dagen på det. Var inte hungrig förens sent på kvällen igen. När jag kommit nästan 20 mil norrut var det politi kontroll med laser. Insåg att jag hade kört kanske 10-12km/h över, precis som alla andra! Men alla andra bilar i karavanen som kom var norskreggade så han vinkar in mig. Med fartkameran utanför Oslo i färskt minne utbrast jag ”Ni tar mig aldrig levande!”, slängde upp fingret och drog förbi. Politin loggade in i sin bil, vilken såg ut mer som en husbil, och körde efter. Snirkliga bergsvägar, husbil vs. honda civic type r? Efter någon mil såg jag inte till dem mer. Eftersom han aldrig log direkt bakom mig med blåljusen kan jag bara hävda att jag inte förstod att det var mig han ville stanna. Senare under dagen hittade jag två mc som jag kunde leka med under några timmar. Kör upplevelsen är verkligen helt underbar! Det är inte som att köra 80 mil på E6:an söder ut här måste man koncentrera sig hela tiden. Efter lite väl inspirerad körning kände jag att bilen var lite väl villig att släppa bakvagnen hela tiden, inte konstigt med tanke på all packning Stannade till och fällde upp sitsarna på baksätet och lastade in allt där, direkt bakom framstolarna och framför bakre ljulaxeln. Nu hade jag riktigt fina egenskaper igen. Körde som om det inte fanns någon morgondag. Kom på mig själv med att jag suttit och hålt mig i typ 10 mil för det var så roligt.
Sedan nådde jag polcirkeln och någon anläggning norrmänen hade byggt precis på den. Passade på att ringa hem och sträcka på benen. Fick syn på ännu ett ryskt krigsminne från andra världskriget. Verkar som ryssen härjade runt rätt bra här dem oxå. Hade Norge inga egna soldater? Överallt ut med vägkanten är det en massa minnesplacketter över utländska trupper som dött här under WW2. Norrut från polcirkeln var rätt tråkigt i många mil. Rak väg på kalfjället, spöregn och kallt som fan när man skulle av och pissa. Tack vare GPSen hittade jag en Shell några hundra meter från E6:an och körde in för att tanka. Detta var någon mindre stad utmed en fjord, som så många andra samhällen jag passerat under dagen. Även denna håla hade någon form av industri som luktade häck. Vet inte vad dem tillverkade men det var så man stod och sniffade över slangen när man tankade för att slippa känna lukten. I denna lilla by, där alla körde pickuper och såg allmänt avspända ut, fick jag syn på det som gör Norge underbart. Förutom vacker natur, fjäll osv. så har dem ju så vakra damer. Ut ur biltvätten kommer två pangpinglor i en BMW Z4. Låg bakom dem på E6 ett bra tag innan dem svängde av.
När jag väl rullade in i Narvik kollade jag krigsminnet om sjöslaget i fjorden och åkte sedan in till själva Narvik för att tanka och äta. Var verkligen vrålhungrig så jag tog en korv på Shell när jag tankat i väntan på mer mat. Medan jag stod där inne och åt kom det en politi in och ställde sig för att tanka. Han började titta på min bil, verkligen rå glo. Kikade in genom fönstret och jag fick kalla korar i ryggraden. Hade Trondheims sheriffen efterlyst mig för dragningen norr om Trondheim? Eller var han bara förvånad att se en svenskreggad bil så långt norrut? Jag tog inga chanser, jag tänkte inte bli pank i Norge. När snuten gick in för att betala gick jag ut och lossades som ingenting. När han väl var i kassan slängde jag mig i bilen och drog iväg. Hade tänkt att stanna och övernatta i Narvik men nu körde jag mot finska gränsen.
När jag väl lämnat E6 för att köra på någon halvkass riksväg mot E8:an blev hela körupplevelsen förstörd. Vägen var i klass med en afgansk kostig. Troligen inte omasfalterad sen förra seklet och jävligt gropig. Började bli trött, klockan var över 23:00 men solen stod fortfarande högt på himlen. Körde ut på E8:an och såg att jag hade 8 mil kvar till Kilpisjärvi och treriksröset. Värt att köra dit och sova tänkte jag. Orkade inte hela vägen och ville inte köra av vägen bara för att jag var trött. Så jag stannade på en liten parkering för ett krigsminne några mil innan finska gränsen. Då var det bara 5 grader i luften så tältet kändes inte så lockande. Sov i bilen istället och sov helt ok. Vaknade efter 8 timmars sömn och hade inte ont någonstans. Här finns en liten led upp till ett krigsminne som ligger 550 möh och jag kan ju inte lämna norge utan att ha gått på tur så det blir frukost vid krigsminnet.
